krille tvärvigg

Idag var det dags för oss att ta in de sista trädgårdsmöblerna och stänga av sommarvattnet. Det är inte utan att man känner ett visst vemod. Häromdagen tog bonden också in kvigorna som betat på täkterna utanför oss hela sommaren och som vi blivit bekanta med och tidvis matat och försökt språka med. Det är inte utan att man saknar dom, även om dom på slutet blev rätt irriterande, eftersom betet inte räckte till och de så fort de såg oss började råma uppfordrande. Det här är också dagen då nobelpriset i litteratur kungörs. Det blev en överraskning Patrik Modiano, en fransk författare som för mig var okänd.Tydligen för många andra också som det verkade av reaktionerna. Inget änligen hördes från börshuset och litteraturkritikerna som hoppats på Svetlana Aliksejevitj såg lite molokna ut. Även några förläggare verkade smått besvikna, även om de förstås måste harangera författaren. Nu blev det istället ett litet förlag som fick jubla, Elisabet Grates förlag. Som tagit över författaren från de stora, vilka inte tyckte att han sålde tillräckligt bra. Ja, så kan det gå när man har penningen som ledstjärna. Själv såg jag nu att jag  faktiskt beställt hans senaste bok, Dora Bruder, som recensionsbok. Men det är väl högst osäkert om jag får den. Ska i alla fall försöka få tag i den, då den har ett ämne som intresserar mig, ockupationen av Frankrike och en judisk flicka som deporteras till Auschwitz. Verkar som författaren också passar in i det vemodsfyllda höstrusket.