krille tvärvigg

I går kväll kunde vi i Aktuellt se historikern Henrik Arnstad och författaren Jan Guillou diskutera Förintelsen. Eller rättare när fick människorna vetskap om Förintelsen. Enligt Guillou i sin nya bok, som heter Att inte vilja se, så skedde det först vid krigets slutskede, då amerikanerna gick in i Buchenwald och bilderna om Förintelsens förfärligheter spreds över världen. Enligt Henrik Arnstad skedde vetskapen mycket tidigare och han menade också att Guillous åsikt var farlig, att det kunde ge Förintelseförnekarna vatten på sin kvarn. För mig framstår debatten som en pseudodebatt, båda har på sätt och vis rätt. Arnstad har rätt i att kunskaper om utrotningslägren inte saknades. Men kunskaperna hade inte kommit till allmänhetens kännedom. Guillou har rätt i att världen chockades då bilderna från utrotningslägren spreds, ingen hade väl kunnat tro att en sådan ogärning var möjlig. Arnstad kan ha rätt i att kunskapen fanns men det var alltför många som inte ville se den. Inte ens de tyskar eller polacker som fanns i närheten av lägren ville se det som pågick, det var alltför skrämmande.