krille tvärvigg

Efter närmare 50 år läser jag på nytt Albert Camus roman Pesten i en gulnad pocketupplaga i Bonniers Aldus-serie. Jag köpte den i Hultgrens bokhandel i Västervik 1964 tillsammans med Camus två andra romaner Främlingen och Fallet, även dem i pocket. Pocketboken var ju en välsignelse då den kom, för inbundna böcker hade jag inte råd med som gymnasist. Jag minns inte vilket intryck romanen gjorde på mig vid den här tiden, men jag ser att jag strukit för en del passager i boken. Dessutom har jag varit flitig och slagit upp de lite svårare orden och fört in deras betydelser. Mitt ordförråd var väl på den här tiden inte så omfattande. Jag får återkomma med ett omdöme om boken lite senare, men det har ju diskuterats om Pesten är en skildring av en pestepidemi (vilket den förstås är) eller om den är en allegorisk berättelse om den nazistiska ockupationen av Frankrike. Kanske är den bådadera. Ty den beskriver ju en stad, Oran, som på grund av pesten spärras av och isolerar människorna i staden. Men kanske är den helt enkelt en existentialistisk berättelse om människans villkor, då hon drabbas av en dödlig sjukdom som hon inte kan undfly och hennes levnadsbetingelser ställs på sin spets. I dessa tider av ebola-epidemin i västafrika blir ju romanen också högaktuell.