krille tvärvigg

För tredje gången i ordningen har jag börjat läsa Gabriel Garcia Marquez Hundra år av ensamhet. På de två tidigare försöken har jag stupat på vägen av olika anledningar. Nu har jag föresatt mig att stå hela distansen ut. Hundra år av ensamhet var väl en stor anledning till att Marquez tilldelades nobelpriset. Och det är en oerhört färgstark och myllrande roman. Bara dess inledning väcker läsarens nyfikenhet: "Många år senare inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen". Vem vill inte veta mer efter en sådan inledning? Boken handlar om släkten Buendia som grundar byn Macondo i de colombianska träskmarkerna. Hos Marquez är det kvinnorna som bär på klokskapen och förnuftet och som håller ihop familjen. Här är det den viljestarka Ursula Iguaran som ser till att familjen inte går under, då hennes fantast till man José Arcadio söker de vises sten eller Guds avbild på en daguerrotypi. Kort sagt, Hundra år av ensamhet är en läsupplevelse utöver det vanliga.