krille tvärvigg

I stugan vid havet fladdrar fjärilar i aprilsolen och en brummande humla passerar min läsestol, oberörd av min närvaro. Djupt inne i läsningen av en biografi över Stefan Zweig, denne mellankrigstidens framgångsrike författare som sedan i exilens isolerade tillvaro inte stod ut utan tog sitt liv. Från skogen hör jag så hur bofinkar och grönfinkar söker locka till sig honor. Och från havet kommer urtidslätet av en lom och en ejderhane som, tror jag, också är ute efter att haffa en hona. I stugan jobbar en elektriker och en praktikant med att dra nya ledningar och installera nya kontakter till dotter och måg. Jag erbjuder dem kaffe, men den unge mannen dricker inte kaffe. Te möjligen, säger han, men eftersom vattnet till stugan inte är påkopplat så blir han utan det också. Den kvinnliga praktikanten dricker i alla fall kaffe och låter sig väl smaka. Då arbetet är klart låser jag stugan och åker hem. På täkterna runt huset är andra fåglar i farten. Björktrastarna har kommit och flyger i formationer. Ännu låter de inte höra sina harskramleläten, som de brukar vid häckningen. Och tofsviporna gör sina turer i luften med sina kattjamande läten. Några skrattmåsar skränar och hör jag inte en spov också. Jo, sannerligen är det så. Vid fågelbordet vistas de mer försynta mesarna. Undrar de månne över den invasion av fåglar som nu kommit?