krille tvärvigg

Denna sköna vårmorgon förlägger vi promenaden mot Wij. Landsvägen är hård som asfalt och lätt att gå på. Och där i det skräpiga diket lyser den mot mig, tussilago farfara eller hästhov, som den också kallas. Från en dunge hör vi en spillkråkas kulsprutesmatter, men det är omöjligt att få syn på den. Vid bron över Hallstaån ser det ut som en avverkningsplats. Men det är inte människor utan bävrar som varit i farten. En stor björk har de fått omkull och nu lutar den som en hängbro över ån. Någon bäver är dock inte att skåda, däremot skäller två hundar i närheten ut oss med besked. Då vi vänder åter mot hemmet hör vi en sånglärkas intensiva sång över fälten vid Fiskeby. Våren är i antågande med fart.