krille tvärvigg

Läser just nu Tomas Manns klassiker Doktor Faustus om kompositören Adrian Leverkühn som säljer sin själ till djävulen för att få behålla sin konstnärliga skaparkraft. Vad han offrar är kärleken. Tänker på detta då jag ser David Lagercrantz intervjuas i TV om sin nya Millenium-bok om Lisbeth Salander och där han beskriver det hela som en cirkus, där han tycks vara clownen som inget begriper. Har Lagercrantz  sålt sin själ till de förlag som här försöker rida på den framgång som Millenium-trilogin haft för att tjäna pengar? Lagercrantz slår ifrån sig och spänner ögonen i intervjuaren och menar att han verkligen brunnit för att göra det här projektet. Och det är väl möjligt att han har, men det gör inte saken bättre, att det är något olustigt med det hela. Varför försöker inte Lagercrantz skriva egna böcker istället för att snaska i andras framgångar (Zlatan och nu Stieg Larsson). Att Stieg Larsson dessutom inte lever längre gör det hela än osmakligare.