krille tvärvigg

Idag invigs tunnelbanebygget genom Hallandsåsen efter 23 års mödor och bekymmer och miljöförstöring. Invigningen ska firas med pompa och ståt och talare ska stå upp och tala om vikten av denna tunnel, som förkortar restiden med 11 minuter. Vad den kostat i pengar och i förstörelse av miljö är det nog inte som kommer att prata om. Men för de bybor som drabbades med sinade brunnar, förgiftade kor och sänkt grundvatten är det knappast någon högtidsdag. De kommer nog inte att delta i firandet. Naturen har ingen vetorätt och att dömas för miljöbrott verkar inte riskfyllt. Möjligen om man slänger kolapapper omkring sig. Ett exempel på hur man kan slippa undan miljöbrott fick vi igår, då företaget Arizona Chemical i vår grannkommun friades i hovrätten för sitt utsläpp av råtallolja, vilket skitade ner stränderna i Söderhamns skärgård och gjorde att fåglar, fiskar och andra djur fick lida svårt. Domstolen finner nu att företaget varit oaktsamt, men att det inte haft någon avsikt att begå miljöbrott, det handlade mera om slarv. Med den inställningen är det väl ganska ofarligt att bli dömd för brott, det är ju bara att hävda att man inte haft för avsikt att skada miljön. Precis som ett barn som slår sönder något kan säga att det bara råkade göra det. Nu är det istället naturen och fåglar, fiskar och andra djur som får ta smällen och de kan ju inte föra någon talan mot miljöförstörarna, även om man skulle önska att de kunde kliva in i domstolen och visa vilka konsekvenser ett miljöutsläpp kan ha.