Om det nationella

Föga trodde man att nationalismen skulle sticka upp sitt fula huvud efter att vi bevittnat två förödande världskrig i Europa i dess namn. Men nu är den åter här med sina bruna företrädare. Nu senast Nationella Fronten i Frankrike, som visserligen inte vann majoritet i regionvalen, eftersom socialisterna samarbetade med republikanerna och på så sätt höll Fronten utanför. Men till presidentvalet 1917 finns risken att de griper makten. Och här i Sverige företräds nationalisterna av SD, som också vunnit ökad popularitet. Det nationella konceptet verkar svårt att bli av med. Ty vi människor är revirtänkande, något vi ärvt sedan lång tid tillbaka i historien. Redan från vår barndom, då vi var inlemmade i flocken, så ville vi försvara vårt eget territorium mot inkräktare. Det är ju bara det, tycker man, att det är förlegat, vi lever nu i en global värld och borde tänka internationellt och på att bevara jorden som livsmöjlighet. Men till det stadiet har vi tydligen inte kommit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0