krille tvärvigg

En gråkulen söndag med en isande vind. Vi promenerar runt Wij. Landsvägen är hård som asfalt, det går lätt att promenera. På täkterna fullt med gäss, som konserterar. Två lador har sjunkit ihop som en säck, om denna vinter eller tidigare svårt att säga. Vi viker av ner mot insjön för att se om den är isfri. Så är inte fallet, men isen har börjat släppa i strandkanten. Vid Nordenholm forsar bäcken glatt, tankarna går till barndomens bäck i en annan landsända. På våren var den mäktig och talande, på sommaren torkade den ut till en rännil. Dock inte denna bäck, som avvattnar insjön. När jag sitter och skriver detta har det börjat skymma. Mittemot hos grannen, strövar ett ensamt rådjur kring. Verkar tveka om det ska våga korsa vägen. Kan jag förstå då trafiken kan vara ganska livlig, fast nu är det söndag och inte lika mycket bilar i farten. För några veckor sedan blev ett rådjur påkört nära den korsning som det ensamströvande rådjuret nu befinner sig. Det är ovanligt att se bara ett djur, det brukar nästan alltid vara en fyra, fem stycken tillsammans. Kanske är det en bock.