krille tvärvigg

I morgon lär det bli solförmörkelse om man får tro tidningarna. Månen kommer då att skymma solen till över 80 procent. Jag minns den förra solförmörkelsen 1954, som var total. Då var jag bara nio år och stod tillsammans med flera gamlingar och mamma utanför pensionärshemmet i Blankaholm där morfar och mormor bodde. Vi hade svärtade glas med oss för att kunna se på förmörkelsen. Det hade lokaltidningen upplyst om var nödvändigt. Vi såg hur solskivan allt mer mörknade, som om den brann upp och blev till aska. Till sist var det svart ute fast det var dag och fågelsången tvärtystnade. Jag tänkte på jordens undergång, är det den vi bevittnar och någon i församlingen hade kanske fått samma idé och utbrast, hu, tänk om den inte kommer tillbaka. Fast efter några minuter, som ändå kändes som en lång tid, började solskivan framträda igen och fåglarna började åter, till synes förvånade över den korta natten, att åter sjunga. Vi stod kvar en stund och begrundade det inträffade, men snart återvände alla till sina sysslor, som om ingenting hänt.