Sånglärkan

Äntligen fick jag syn på den, sånglärkan, då jag hämtade rabarber i trädgården med tanken att göra rabarberkräm. Hela våren har jag hört den drilla i skyn, men inte kunnat få syn på den. Det beror på att mina ögon åldrats och jag ser svarta prickar vart än jag blickar och därigenom har jag sett hur många lärkor som helst tidigare. Men nu fick jag korn på den och kunde följa hur den steg på sin himmelstråd tills den försvann i en molnsky, men dess sång kunde fortfarande höras. En sång som gör att man blir varm om hjärtat och känner glädje över livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0