krille tvärvigg

Genom att tilldela Svetlana Aleksijevitj nobelpriset i litteratur så erkänner Svenska Akademin det litterära reportagets status som litteratur. Något som hade varit otänkbart längre tillbaka i tiden. Jag tänker på en journalist som Gitta Sereny som gjorde flera djupintervjuer med ledande nazister som Albert Speer och Franz Stangl, kommendanten i dödslägret Treblinka. Hon hade givetvis varit värd ett nobelpris, men fick det aldrig. Även Ryszard Kapucinski var en tänkbar kandidat till priset, men inte heller han fick det. Att Svetlana Aleksijevitj får det är naturligtvis glädjande och rättvist, men hon har många föregångare att tacka för det. Fast som Saria Danius sa så har hon utvecklat det litterära reportaget vidare. Känslor och kvinnor får en större plats i hennes reportage. Att hon dessutom kommer från ett land som Vitryssland är också viktigt, eftersom det är ett land som styrs av en diktator. Hoppas priset kan bidra till en bättre utveckling i landet och till att Svetlana Aliksijevitj får mera utrymme i offentligheten.