krille tvärvigg

Det var flera år sedan jag besökte länets huvudstad, men nu blev det av genom en god väns försorg. Målet för vår färd var Gavlevallen och mötet Gefle mot Djurgården. Men då vi hade god tid på oss så promenerade vi till Stadsbiblioteket och tog en fika på kafé Edberg. Därpå kollade vi in på stadsbibliotekets mäktiga inre. Väl tilltaget och ljust genom alla stora fönster. Efter middag på hotellet letade vi upp en buss som tog oss till Gavlevallen. Köerna var långa och en del resenärer, sannolikt Djurgårdsfans, började knota. Varför finns inte en bussfil undrade någon högljutt. Oron spred sig i bussen och några ville kliva av och gå, eftersom det skulle gå fortare. Men busschauffören släppte inte av någon. Till slut var vi i alla fall framme och letade upp vår plats på ena långsidans läktare. Snart var matchen igång och det dröjde bara fyra minuter innan Johan Oremo, tillbaka efter skada, kunde näta. Och då elva minuter förflutit hade han gjort sitt andra mål, genom att tåa in bollen bakom Djurgårdens målvakt. Djurgården var i brygga och det dröjde länge innan man repat sig, trots att Djurgårdsklacken höll igång hela tiden. Först då en Gävle-spelare skadat sig och måste uppsöka vård utanför planen började Djurgården ta tag i spelet. I andra halvlek var det Djurgården för hela slanten, men Gefle försvarade sig bra. Inte förrän klockan gått över 80 minuter lyckades Djurgården få in ett reduceringsmål. Resten av matchen blev en gastkramning, men Gefle höll undan. Efter matchen tog vi en proppfull buss tillbaka till stan. Jag hamnade med två besvikna Djurgårdsfans, som visade sig vara länsbor. Först ville de inte låta mig sitta om jag inte höll på Djurgården, men då jag sa att jag var neutral och inte höll på något av lagen, utan bara ville se bra fotboll så fick jag slå mig ner. Vi avslutade kvällen på hotellet med en öl, innan vi törnade in.