De långa linjerna i historien

In sin bok 1947 följer Elisabeth Åsbrink de långa linjerna i historien månad för månad under året 1947. Här finns förstås kalla kriget med, men det är inte huvudsaken. Istället riktar hon våra blickar mot fröet till terrorismen, den eviga Palestinakonflikten, den smygande fascismen, nazismens överlevnad och förnekandet av förintelsen. Hon uppsöker det förflutna för att vi ska kunna se vårt nu. Men frågan är: vill vi se det? Redan två år efter världskrigets slut tycks människorna trötta på alla rättegångar mot krigsförbrytarna och vill se framåt istället. Britterna tycker att det nu är viktigare med ett fungerande Tyskland som kan bli ett värn mot kommunismen. Frankrike uppehåller sig vid offren inom den franska motståndsrörelsen och undviker frågan om de många fransmän som kollaborerade med nazisterna. Sovjet erkänner inte judarnas, de homosexuellas eller romernas öden, utan ser alla dödsoffer som fascismens martyrer. Amerikanerna koncentrerar sig på det som går att bevisa och utelämnar annat. Så skapas en bild, som är naggad i kanten. I Italien försöker en överlevare, Primo Levi, få ut sin bok Är detta en människa? men får stora svårigheter, nästan inget förlag är intresserat, världen vill inte bli påmind, tycks förlagen mena. På ett gungfly skapas världen igen. Kriget har lett till en aldrig sinande ström av judiska flyktingar till Palestina. Sionisterna eldar på, de drabbade judarna måste få ett hem, det måste bli ett slut på förföljelserna. Världen har dåligt samvete och ser mellan fingrarna, att det bor arabiska palestinier i det område dit judarna utvandrar. En FN-kommitté sliter med frågan i åratal och då man äntligen lägger fram sitt förslag om en delning blir följden en deportation av arabiska palestinier från sina hembyar till stora flyktingläger. En orättvisa upprättas som kommer att följa oss ända in i vår nutid. 1928 grundas det muslimska brödraskapet. Grundaren Hasan al-Banna inför sin revisionism av islam, där kärleken till döden och plikten att utföra jihad blir de viktigaste komponenterna och därmed är fröet till terrorismen skapat. I Malmö samlar Per Engdahl de övervintrande nazisterna, skaffar jobb åt en del, ordnar med papper åt andra för utresa till framför allt Argentina. Här startar man tidningen Der Weg, som blir ett organ, en plattforma för att driva de nazistiska idéerna vidare och här kan folkmordet förnekas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0