krille tvärvigg

Nina Björks Drömmen om det röda, om Rosa Luxemburg, nominerades aldrig till August-priset i fackboksklassen, precis som Henrik Berggrens stora biografi om Olof Palme för några år sedan ratades. Men den senare var i alla fall nominerad. Om August Strindberg, som bär det här prisets namn, haft ett ord med i laget, tror jag att han skulle protesterat. Precis som han själv var en kontroversiell och stridbar person, så var Rosa Luxemburg och Olof Palme det. De både älskades och hatades. Och båda fick också ett brutalt slut. Rosa Luxemburg trodde på en frihetlig socialism, inte den leninistiska modellen med ett elitparti som ledde massorna. Hon hade tvärtom en stor tilltro till massan, folket, och ville att det skulle gå i spetsen. Hon trodde att handlingen skulle bli vägledande för massorna, att de skulle lära sig vad som behövde göras inte på ett parti som stod och pekade ut vägen. Hon slogs för sin dröm med pennan, rösten och kroppen som aktivist. Men hon blev en förlorare och fick plikta med sitt liv. Om framtiden visste hon inget, men hon skrev, att om det inte blev socialism, så var alternativet barbari. Och visst fick hon rätt, ty det som hände i Tyskland under nazismen kan väl inte kallas annat än barbari. Och barbariet har fotsatt även efter kriget med nya krig, med ekonomiska kriser och elände. Nina Björks bok hade varit värt ett August-pris, tycker jag.