krille tvärvigg

Långt om länge har jag tagit itu med Sara Lidmans järnbaneepos. Har läst första delen Din tjänare hör och har nu gett mig i kast med del 2 Vredens barn. Vilken histoira! Vilket språk! Man blir helt betagen. Jämfört med Tjärdalen, som jag läste innan eposet, så har hon slipat bort en del av den värsta dialekten, men ändå finns ju det karakteristiska i språket med. Personteckningarna är fantastiska och humoristiska och kärlekshistorien mellan Didrik och Anna Stava gripande. Och hon håller oss på halster, ty kärleken dem emellan är utdragen. Jag ber att få återkomma då jag trängt längre in i berättelsen.