krille tvärvigg

Sverige eller kanske snarare Lund med omnejd drabbades under ett dygn av någon sorts påvefrossa. Påven togs emot som en rockstjärna, även om han knappast var utrustad som en sådan i sin vita skrud och vita huvudbonad. Blygt leende och vinkande möttes han av glada och entusiastiska människor och medierna visste inte till sig i vördnad. Det var som på de Strindbergska jubelfesternas tid, då människor hurrade och jublade och glömde bort att fråga sig vem påven var. Så småningom framkom dock en del kritiska röster, som frågade sig just det: vad stod påven för? Jovisst han var ju emot kvinnliga präster och abort och hans kvinnosyn var inte precis up to date. Det är klart att han hade ett försoningsbudskap med sig och att han vill försonas med den forna fienden protestantismen är väl bra. Men varför fanns det olika syn på religionen och hur har denna uppkommit var det knappast något som media i stort brydde sig om. Vad påvens besök kommer att mynna ut i återstår att se, men då det gäller kvinnosynen verkar det inte som det kommer att ske någon förändring.