krille tvärvigg

Ett parti som förstått kulturpolitikens betydelse är SD. Men det man föreslår bör man vara observant på. Man utgår från ett antropologiskt perspektiv, det vill säga seder och bruk, traditioner, föreställningar och umgängesvanor och inte från ett skapande synsätt. Så här kan det låta: "Vissa kulturer är bättre än andra på att slå vakt om mänskliga rättigheter, demokrati och materiellt välstånd. Detta gör att dessa kulturer i våra ögon är bättre än de kulturer som inte vill eller förmår skapa goda levnadsvillkor". Trots talet om mänskliga rättigheter och demokrati, så blir innebörden en annan om vi ersätter kultur med ras. Då låter det helt annorlunda, eller hur? SD är emot statliga anslag till Etnografiska museet, Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet. Däremot kan Dramaten, Operan och Riksteaterna få ökade anslag om man håller sig till den traditionella svenska kulturen enligt SD. Man anser vidare att "samhällssplittrande, mångkulturalistiska verksamheter" inte ska få något stöd. Och folkbiblioteken ska primärt rikta sig till svenska medborgare. De utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Hur? Passkontroll kanske, något SD är mycket pigga på. Man vill också skära ner stödet till yrkesverksamma konstnärer inom alla genrer och tycker i nyliberal anda att dessa i högre grad ska "kunna stå på egna ben". Sammantaget vill man styra kultupolitiken till en genomgripande samhällsomvandling. I en riksdagsmotion heter det att kulturen ska "återupprätta den gemensamma nationella identiteten", det vill säga en dröm om ett homogent samhälle utan motsättningar, utan konflikter - en klassisk fascistisk dröm. SD kommer med säkerhet i nästa valrörelse att lyfta fram kulturpolitiken, det gäller för övriga partier att vara vaksamma och gå till motangrepp mot en politik som kan förstöra mycket av det som byggts upp under decennier.