krille tvärvigg

Utnämningen av Bob Dylan till nobelpristagare i litteratur väckte delvis chockvågor genom kultursverige. Va? Ska en låtskrivare ha nobelpriset var frågan hos somliga. Den ständige sekreteraren förklarade att Dylan förmedlar en örats poesi och gick så långt tillbaka som till antiken för att hämta ammunition till valet. Då var tanken också att man skulle lyssna till Homeros och Sapfo. Men som någon påpekade, man hade inte förstärkare och gitarrer för att förmedla sitt budskap. Nåja, jag har själv inga åsikter ifråga om Dylan är en värdig mottagare till priset eller ej, för jag har ingen närmare relation till honom. Nu har ju dessutom det pinsamma uppstått att karln inte tackat för priset, ja inte ett sagt ett knyst. Så oförskämt, bäst att kalla in Magdalena Ribbing, uppförandekodens guru, för att reda ut saken. Nu blir det spekulationer om huruvida Dylan tänker ta emot priset, om han kommer osv. För Svenska akademien, som kanske trodde att de gjorde ett oväntat och oförutsägbart val, måste det väl kännas som en spik i foten, för att använda en klyscha från Hasse och Tages dagar.