Oktoberlördag

Denna lördag i slutet av oktober går mina tankar tillbaka till en lördag för snart två månader sedan då vi besökte Kirkenes, vändpunkten på vår resa med Hurtigruten. Vi for med bussen till ryska gränsen, men före det tog vår guide, som hette Ernst Sneve och var 77 år gammal, med oss till en bunker, som tjänstgjort som skydd för invånarna i Kirkenes under de intensiva bombningarna av staden under kriget. Ernst Sneve var då en liten gutt, som tillsammans med sin mamma och storasyster tog skydd i den här tunneln, som nu var upplyst och hade en rå och fuktig atmosfär. En bit in i tunneln fanns ett större utrymme, som gjorts om till en provisorisk filmlokal, där Ernst visade en film för oss om kriget i Finnmarken och vilka konsekvenser det fick. Man kom förstås att tänka på dagens Syrien, då man såg filmen, förstörda hus, människor som sökte skydd, bomber som exploderade osv.
De tyskar som var med på resan blev här ovanligt tysta, kanske kände de en sorts skuld över det som visades. Kirkenes, liksom hela Finnmarken blev en bricka i stormakternas spel. Tyskarna ville få kontroll över Murmansk, dit de allierade förde in krigsmateriel till Sovjet. Och ryssarna bombade staden för att göra det svårt för tyskarna. Och i det spelet blev civilbefolkningen lidande. Kirkenes blev nästan totalförstört och den stad som nu reser sig är byggd på 1950- och 1960-talet. Efter kriget lämnades Finnmarksborna mer eller mindre åt sitt öde, menade Ernst. Från norska regeringen kom inte mycket hjälp, istället var det ryssarna som kom att hjälpa människorna i Finnmarken med mat och andra förnödenheter. Det gjorde att många Finnmarksbor kom att betraktas som kommunister och landsförrädare. Så för dem var freden ingen lycklig tid. Misstänksamheten lever kvar än idag, säger Ernst som skrivit ett litet häfte om detta, Freden en pyrrhusseger, som jag köpte i en liten souvenirbutik nära den ryska gränsen. I den berättar han om krigets vardag, om egna upplevelser och om åren efter kriget. På tillbakavägen från gränsen berättade Ernst om dagens Kirkenes, som andas optimism och är expansivt, vilket vi kunde se på de nya vägar och byggnader som höll på att byggas, bland annat ett universitet och ett stort sjukhus. Pengarna kommer bland annat från järnmalen, som Ernst påstod var av bättre kvalitet än i Kiruna. Arbetslösheten är bara 2 procent och huspriserna lika höga som i Stockholmstrakten. Vi lämnade Kirkenes med en känsla av att staden har framtiden för sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0