krille tvärvigg

Nästa år är det 70 år sedan som Europakongressen i Haag hölls. En kongress som fallit i glömska sedan det EU som kom att bildas gick en helt annan väg än den de 800 deltagarna i Haag tänkt sig. Kongressens uppdrag var att formulera en europeisk stadga för mänskiliga rättigheter, lite som den amerikanska rättighetsförklaringen. Och nu efter kriget fanns ju chansen. Kongressens resultat blev Europakonventionen, som betonade de mänskliga rättigheterna vis av mellankrigstidens erfarenheter. Här avvisades diskriminering, tvångsarbete, konfiskeringar, olagliga gripanden och fängslanden. Statliga maktmedel som använts mot medorgarna i de ockuperade länderna. Här framhävdes även rättigheterna: yttrandefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet och påtalades vikten av oberoende och opartiska domstolar. Men det EU som skapades kom inte att välja denna väg, utan istället blev det marknadens Europa med fri rörlighet och frihet för marknadens mekanismer. Den som öppnade Europakongressen i maj 1948 var Winston Churchill, som hyllades som den store krigshjälten av kongressdeltagarna. Han hade förlorat valet till premiärminister efter kriget, men här hade fått en ny tribun att tala från. I sitt tal betonade Churchill vikten av samarbete och enighet. En hållning som nutidens parlamentariker i Storbrittanien tycks ha glömt bort, liksom stora delar av det engelska folket. Churchill var dock ingen federalist, han ville inte att man skulle bygga upp en federation byggd på en samlande konstitution, utan han var för ett fördjupat samarbete mellan självsständiga nationer. Men han var verkligen ingen brexiförespråkare, även om det ordet inte fanns då. Churchill hade sett vad konkurrensen och nationalismen kunde leda till och ville nu att länderna skulle komma samman och hjälpa varandra. Men nu verkar det som om vi är på väg tillbaka till ruta 1, då varje nation i första hand tänker på sig själv.