krille tvärvigg

Medan snön faller utanför fönstret läser jag ut Ngugi Wa Thiongos minnen från en barndom i inbördeskrigets Kenya på 1950-talet, Drömmar i krigets skugga. Det handlar om gerillakämparna i Mau-Mau, som reser sig mot det vita kolonialstyret och där Ngugis bror den gode Wallace ansluter sig till gerillakrigarna. Men det som framför allt berör mig i boken är den unge Ngugis kamp för studier och kunskap. Med sin mor ingår han en pakt, vilken innebär att han alltid ska göra sitt bästa. Här hittar jag en del likheter med min egen uppväxt i ett sågverkssamhälle på 1950-talet, där utbildning inte var något givet. Men min mor gav i alla fall sitt stöd för att jag skulle kunna läsa. Och detta trots att jag blivit förbigången, då ansökningarna skulle skickas in till läroverket. Magistern delade bara ut ansökningsblanketter till dem han trodde skulle klara av utbildningen och jag fick ingen. Det var något som tog mig mycket hårt och jag lovade mig själv att jag skulle ta revansch. Efter ett år på en kontorskurs i stan började jag läsa på Hermods vid sidan av mitt arbete på Konsums lagercentral. Det blev ett hårt slitgöra med sena kvällar och tidiga morgnar för att hinna läsa. Och i två års tid levde jag nästan som en munk i sin klostercell. Då jag inte orkade längre, sökte jag upp rektorn vid Högre allmänna läroverket och fick av honom löftet att prova in till hösten. Och det gick vägen och så kunde jag till slut påbörja studierna vid läroverket. För Ngugi går det ocks vägen, han kommer in på ett av de bästa lärosätena i landet och kan uppfylla sin pakt med modern. Kunskapen ses som ett ljus i det mörker som Kenya är nedsänkt i med inbördeskrig och splittrade familjer. Ngugis tillflykt är studierna. Och för många av oss arbetarbarn blev ju studierna en väg ut ur den tillvaro som våra fäder och mödrar tvingats trampa i.