krille tvärvigg

Ngugi Wa Thiongo har under flera år varit en återkommande nobpelpriskandidat, dock utan att få priset. Snart faller han väl för åldersstrecket och blir utan, precis som en gång Graham Greene. För nog anser jag att han har kvalifikationerna för priset. Och han var dessutom östafrikas första romanförfattare. Nu har jag läst hans debutroman Upp genom mörkret från 1964. En roman med flera olika teman. Ett är utbildning och lärdom. Bokens huvudperson Njoroge suktar efter att gå i skolan och då hans mor talar om att han ska få möjlighet att läsa blir han överlycklig. Njoroge ser utbildning som en möjlighet att höja sig själv, sin familj och sitt land. Ett annat tema är motsättningen mellan generationerna. Njoroges far Ngotha har gått förlustig marken, som förfäderna brukat och nu är han i tjänst hos den vite och grymme Mr Howlands, som tagit hand om jorden. Mr Howlands handgångne man är den svarte Jacobo, en förrädare mot de svarta, och som lyckats få det gott ställt. Ett tredje tema i romanen är ett Romeo-Julia tema, då Njoroge blir kär i Jacobos dotter Mwakhi. Det handlar om Kenya på 1950-talet och den blodiga kampen för att återvinna jorden och självständigheten. Njoroges båda bröder Boro och Kieri ansluter sig till den hemliga Mau-Mau rörelsen och Boro beskyller faderna Ngotha för feghet och passivitet. Men då Jacobo mördas, tar Ngotha på sig skulden för att skydda sönerna. Han misshandlas så svårt att han avlider. Boro dödar sedan Mr Howlands, grips och riskerar att avrättas. Även Kieri grips och sätts i ett fångläger. Njoroges värld störtar samman, han får sluta skolan och hans familj går sönder. I sin förtvivlan vänder han sig till Mwakhi med vilken han vill fly till Uganda. Men Mwakhi säger nej för hon måste ta hand om sin mor. Njoroge ser ingen annan utväg än att ta sitt liv, men då han är på väg att hänga sig kommer modern Nyokabe till undsättning och han följer med henne tillbaka till hyddan, för han har ju lovat sin far att ta hand om de båda mödrarna Nyokabe och Njeri. I allt kaos och förstörelse är det till sist kvinnorna som framstår som starka och uthålliga, som den klippa på vilken en framtid kan byggas.