krille tvärvigg

Idag har Sveriges Radio ägnat mycket lyssnartid åt att man fyller 80 år. Det har debatterats och ätits tårta om vartannat. Chefer och journalister har berättat om sina erfarenheter och upplevelser. Så vad är då mitt förhållande till Ekot. Ja, nuförtiden brukar jag lyssna på morgonekot vid 8-tiden och ibland även på lunchekot. På den tiden vi hade småbarn blev det annat som kom emellan, ofta var det ju barnens program och intressen som kom först. Nyheterna brukade man i bästa fall se på kvällen, ofta de sena nyheterna, då barnen lagt sig. När jag själv var i skolåldern så gick ofta radion hela dagarna. Jag minns att pappa som var butiksföreståndare brukade komma upp från butiken vid lunchen, då Ekot gick. Medan han åt lyssnade han till händelserna i världen, men sedan brukade han lägga sig på soffan, täcka huvudet med lokaltidningen och inandas dess nyheter. Snart nog snarkade han och lämnade nyheterna åt sig själva. Vissa nyheter har förstås gjort stort intryck, som till exempel mordet på John Kennedy och Arne Thoréns karakteristiska röst från ett USA i chock. En annan stor nyhet var månlandningen, som man förstås satt klistrad vid radioapparaten för att lyssna på. På sportsidan finns minnen från VM i fotboll i Sverige, och då förstås Lennart Hylands röst. Ett oförglömligt minne är också mordet på Olof Palme. Vi befann oss i vår sommarstuga ute i skogen, då jag av någon anledning slog på radion vid fyratiden på morgonen och möttes av sorgemusik, något mycket ovanligt. Men efter någon timme kom nyhetsuppläsarens chockartade besked om att Sveriges statsminister var skjuten. Ja, detta är något som jag idag kommer ihåg då jag lyssnar till Ekots 80-årsfirande.