krille tvärvigg

Strax efter att vi haft gympa på Friskis & Svettis idag kom beskedet att Barbro Svensson, mera känd som Lill-Babs gått ur tiden. Och för någon vecka sedan avled Jerry Williams. Båda dessa artister har hängt med länge och blivit folkkära. Som den hälsing jag numera är så kan det kännas lite extra när Lill-Babs inte längre finns bland oss. Som någon sa på gympan: hon har ju alltid funnits. Hon blev 80 år, fyllde nyligen, och det är ju numera inte någon särskilt hög ålder. Jag har ingen egentlig relation till Lill-Babs. En enda gång såg jag henne live, så att säga, och det var i Västerviks Folkets Park på 60-talet. Hon uppträdde då tillsammans med Lasse Berghagen. Jag lyssnade med ett halvt öra på dem för jag spanade efter flickor. Och sedan blev jag uppvaktad av en luggsliten kille, några år äldre än jag själv, som undrade om jag kunde bjuda honom på en korv, för han saknade pengar, men han lovade att betala tillbaka. Jo, han fick köpa en korv och med pengarna tänkte jag att de får jag nog aldrig se igen. Och det stämde för pojken, för han var ju inte så lastgammal, som var på en båt drunknade, då båten gick i kvav på vintern. Nu minns jag att jag såg Lill-Babs ytterligare en gång och det var på Söderblomsspelen i Trönö. Hon var där med delar av sin familj och även Lasse Berghagen var med. Lill-Babs lämnar så klart ett tomrum efter sig, det var ju en glad tjej, som förmodligen levt ett hårt liv.