krille tvärvigg

Lyssnar till Hoola Bandoolas liveinspelning från sommarturnén 1996 och minns hur vi hörde dem i Växjö för första gången i början av 1970-talet. Vi satt på en gräsmatta utanför Växjös gamla ärevördiga Teater tillsammans med hundratals intresserade. Och i gräset runt oss tultade vår förstfödda lilla dotter omkring. Ja, livet var härligt och tämligen bekymmersfritt. Och framtiden såg lovande ut. Vi lyssnade till den medryckande Keops pyramid, och Ingenting förändras av sig själv och vi trodde verkligen på det. Men hur är det nu, reaktionen och nationalismen har återvänt och gör sig bred lite överallt, inte minst i vårt eget land. Att lyssna till Hoola Bandoola idag kan kännas som en motståndshandling mot denna utveckling. Igår ville min hustru rensa ut våra gamla DVD-skivor, men jag satte mig till motvärn. Men du lyssnar ju aldrig på dem sa hon och då fick jag lova att lyssna till en om dagen. Det är därför jag nu sitter och lyssnar och minns hur det var då. Den uppgiften kan musiken också ha.