Träden
Utanför mitt sovrumsfönster där jag nu bor finns ett körsbärsträd, som blommar mycket vackert på våren. De körsbär som trädet bär hinner vi nästan aldrig ta hand om för skatorna hinner före. Trädet har nu vuxit till i storlek och omfång, så att grenarna nästan börjar nå in på fönstret. Det påminner mig om ett annat träd i min barndom i det hus jag då bodde i med mina föräldrar. Det var i mitten och slutet av 1950-talet och en bit in på 1960-talet. Huset var ett badhus, som ägdes av Röda Korset, men som min mor var satt att sköta. Men på grund av det så fick vi hyra lägenheten ovanpå badet hyresfritt. Det var ingen stor lägenhet. Det fanns en rymlig hall, när man kom upp för trappan och här sov min bror. I köket med vedspis sov mamma och pappa i en utdragbar soffa. Och jag själv fick ett eget krypin, inte mycket större än en garderob. Det fanns också ett vardagsrum, men där vistades vi ytterst sällan, bara då vi fick gäster eller senare då vi skaffat TV. Utanför min vrå stod en mäktig gammal tall, vars grenar vispade fönsterrutan, då det blåste ute. Jag blev inte rädd, utan kände mig istället lugn och trygg av tallens smekningar mot rutan. Jag visste ju var ljudet kom ifrån även om det var kolmörkt utanför. Nu då körsbärsträdet snart fått samma omfång som tallen, kan jag med fantasins hjälp förflytta mig till barndomens landskap och känna en viss förtröstan.
Kommentarer
Trackback
