Namnsdag som väcker minnen

Gårdagens namnsdag var Ove. Det var namnet på min bror, som rycktes bort från familjen i blomman av sin ungdom. Hade han levt idag skulle han ha varit 68 år, nu blev han blott 19. Han omkom i en tragisk och meningslös bilolycka. Efter 50 år har jag nu förmått mig att läsa den polisutredning som gjordes efter olyckan. Det är en sorgesam läsning om olyckliga tillfälligheter, fylla och idiotiska beslut. Ove och tre av hans kompisar hade på en flickas förslag bestämt sig för att hälsa på en kille på Norrlandet utanför stan. Dit kom också tre andra personer, som Ove och kompisarna inte var bekanta med. Under kvällen festades det en hel del. Efter ett par timmar kom något ljushuvud på att man skulle kappköra för att se vilken bil som var snabbast och vem som var den bäste föraren. Och här infinner sig det obegripliga som vi aldrig får något svar på. Då X frågar en av Oves kompisar om han vill hänga med så svarar han nej. Men då säger min bror att han kan följa med. Varför? Han kände ju inte någon av dem som kommit till stugan, ändå går han med på att följa med. Var hans omdöme omtöcknat av spriten, så att han inte insåg faran. Ja, vi får aldrig något svar på det. Bilarna startar och efter bara någon mil, så kör X av vägen i en skarp kurva och min bror slungas ut genom framrutan. Han repar sig på sjukhuset, men avlider två dygn senare av de svåra skador han ådragit sig. Sedan följer det smutsiga efterspelet. X skjuter skulden på min bror, som inte kan tala, att det var han som kört bilen. De andra inblandade säger sig inte veta vem det var som körde den bilen. Min far och jag kallas in tilll polisstationen i stan och får då veta av en konstapel att man inte tror på X. Så småningom kryper dock sanningen fram och X erkänner. Hans promillehalt vid olyckan visade sig vara 1,5, det vill säga han var klart olämplig som förare. Han får två års fängelse, ett för dåtiden lindrigt straff. Han kommer att bo bara några hundra meter från min mor, som ibland kan se honom då hon går in till stan. Men hon förmår sig aldrig att prata med honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0