krille tvärvigg

Agnes hette min farmor och Viktor min farfar. Nu har de haft namnsdagar efter varandra: Agnes den 21 januari och Viktor den 22 januari. Vilket sammanträffande! De hade sex gemensamma barn och Agnes dessutom ytterligare ett. Ett av barnen var min far, Åke, som jag tror var nummer fyra i syskonskaran. Ingen av dem lever idag. De två äldsta syskonen som var flickor försvann ganska tidigt till Stockholm, eftersom det var svårt för flickor att få något arbete i sågverkssamhället. En tredje syster som följde med dem, valde dock att flytta tillbaka till samhället. Pojkarna stannade också kvar i samhället, två av dem kom att arbeta på sågen, medan min far valde att börja som butikbiträde i Konsum och senare avancera till butikschef. Agnes och Viktor bodde i en av arbetarkasernerna i många år, i ett rum och kök med vedspis och utedass. Det var först på äldre dagar som de flyttade till en nybyggd radhuslägenhet i samhället. Viktor som växt upp i ett torp kom att ta värvning och tjäna kronan under några år. Jag tror att det var vid Karlberg i Stockholm. Men så träffade han sin Agnes och flyttade hem och blev brädgårdsarbetare istället. Men ränderna satt i från militärlivet, han var ytterst noga med sina kläder och skor och ordningen i hans snickarbod var exemplarisk. Och veden staplade han så det såg ut som ett slätt golv. Han var kommunist in i märgen och allt som lades kommunisterna till last avfärdade han som borgarpropaganda. Men han var en mycket vänsäll och hjälpsam person och han brukade hjälpa min far med att hålla ordning utanför Konsumbutiken, där folk slängde kolapapper, fimpar och annat skräp. Agnes kom till samhället med sin föräldrar, vilka hade arbetsvandrat från Värmland, närmare bestämt från Arvikatrakten. Hon hade en höftskada och haltade. Hon var starkt engagerad i kvinnogillet och anordnade studiecirklar och syjuntor. Varje tjugondedagknut bjöd hon familjerna på julmiddag, då vi barn fick var sin godispåse. Farmor kom också att ta hand om mina Stockholmskusiner på somrarna. Nästan varje sommar vistades de hos henne och fick andas lantluft och bada i viken. Jag kom inte farmor och farfar lika nära som mormor och morfar och det berodde på att min mor höll ett visst avstånd till farmor. Kanske var det svärmorskomplexet som det brukar talas om. Varje jul brukade emelletid farfar dyka upp och ge mig och min bror en slant. Sedan gick han och far in i det rymliga skafferiet och hade något smussel för sig. Troligen bjöd pappa farfar på en whisky. Farfar blev en bra bit över 80 år, men dog knall och fall. Agnes hade stökat i köket, troligen med middagsdisken, medan farfar satt i en fåtölj i vardagsrummet med en tidning. Då Agnes efter en stund inte fick något svar, så gick hon in i vardagsrummet och fick se farfar sitta livlös i fåtöljen. Det blev nog en svår chock för henne och efter det blev hon själv snart sjuk. Fick en stroke och hamnade på sjukhemmet i kyrkbyn. Här framlevde hon ett par år i en säng, utan att kunna meddela sig med sin omvärld. Det var som om farfars död stängt in henne i en bur. Det var ett tragiskt slut för de två, som haft ett långt liv tillsammans.