krille tvärvigg

En serie som det talats om och som verkar ha fått stort genomslag är The Vietnam war, Vietnamkriget alltså, som gått i tio avsnitt på Kunskapskanalen och Svt play. Jag har dessvärre missat den, men ska nu försöka ta skadan igen. Igår såg jag första avsnittet, Deja Vu, som gav bakgrunden till kriget, växelvis med glimtar från det amerikanska engagemanget, som visade hur jänkarna upprepade fransmännens misstag. Vietnam stod mig nära under studietiden. Då jag gick på läroverket i den småländska kuststaden, det måste ha varit 1967, ordnade några av oss en flygbladsutdelning en lördag. Vi hade med oss en FNL-flagga och hundratals flygblad, som vi började dela ut på torget. Jag minns inte att några poliser infann sig. Nåväl, vårt budskap föll väl mest på hälleberget, för då vi lämnade torget, var det inmängt av vita blad, som fladdrade i vinden likt vågornas gäss. Bättre gick det då ett par år senare, då jag läste vid universitetsfililen mitt i mörka Småland. Nu hade vi bildat en FNL-grupp, som fick god anslutning. Vi bedrev även här flygbladsutdelning, men också pengainsamling, försäljning av Vietnambulletinen och demonstrationer mot USA:s krig.  Vid USA:s bombningar i Hanoi, det var väl vintern 1971, minns jag att vi fick mycket pengar i våra bössor och att folk var oerhört vänliga och förstående. Ett annant minne från den tiden är då vi lurade polisen vid en demonstration och avvek från den uppgjorda marschvägen och embarkerade oss utanför Utvandrarnas Hus, där USA:s ambassadör Jerome Holland var på besök. Stämningen där blev snart sagt rätt hätsk och jag minns att jag drog mig undan från tätgruppen och fattade posto längre bak, ty jag hade min fru och vår dotter med mig. Polisen skickade snart efter förstärkningar och dök upp med schäferhundar och batonger i högsta hugg och på så sätt lyckades man få fri väg för Holland att smita ut från huset. Ja, det var en rätt obehaglig upplevelse och jag kunde lätt föreställa mig hur den kunde ha urartat mot något värre. Ett betydligt trevligare minne har jag då Sara Lidman besökte staden och höll ett mycket känslosamt tal. Men hon, liksom vi, var ganska naiva och insåg inte krigets komplexitet. För även FNL och kommunisterna bedrev övergrepp mot delar av befolkningen, något som den pågående TV-serien dokumenterar. Men vårt engagemang, för de flesta av oss, bottnade i det förhållandet att en stormakt angrep ett litet fattigt land. Komplikationerna blundade vi för. Serien visar också att en annan möjlighet, en annan utveckling kanske varit för handen om till exempel Ho Chin Minhs mjukare linje fått råda och hans brev till president Truman fått komma fram, men de stoppades av tjänstemän i Pentagon. En annan negativ orsak var världsläget, där USA:s dominerande teori var dominoteorin, det vill säga om ett land föll för kommunisterna, så kunde andra falla som dominobrickor och därför måste man sätta stopp för kommunismen. En tredje bidragande orsak till den negativa utvecklingen var USA:s högmod. Precis som Frrankrike gjort, så underskattade man Vietminhs och FNL:s militära slagstyrka. Och i botten av alltsammans fanns det obarmhärtiga, människofientliga koloniala styret. En sak till som bidrog var Sydvietnamns ledare, kommer just nu inte ihåg hans namn, han lyckades nämligen utnyttja amerikanerna, blev deras herre, som en amerikan säger i serien. Ja, nu ska jag fortsätta att se resterande avsnitt. Det blir både spännande och otäckt.