krille tvärvigg

Efter att ha rensat ogräs för första gången bland köksväxterna och vattnat desamma, allt under sånglärkans drillande underhållning i skyn, så dukar vi för frukost i det gröna. Inget går upp emot att sätta sig vid en god frukost utomhus i värmen. Samtidigt kan vi se hur mjölkkorna är på väg ut efter morgonmjölkningen. Vi är privilegierade som har en bondgård i vår närhet, även om dofterna ibland kanske inte är så angenäma. Men djuren håller landskapet öppet. Nu har bonden fullt upp, traktorerna går i skytteltrafik på landsvägen med gödsel och olika redskap. Bonden, skrev jag, men det är två bröder som sköter om gården tillsammans med två anställda. Även brödernas gamle far ger dem ett handtag. Igår kunde vi se honom gå krokig och böjd och stängsla för korna till en ny betesmark. Vår närmaste granne på andra sidan har också fått potatisen i jorden, fast vi tyckte det dröjde länge, eftersom vi satte våra fyra rader med potatis för snart tre veckor sedan. Men grannen tycks hålla sig till sina rutiner, han brukar sätta potatis runt 1 juni. Han har också höns och ett par grisar. Nu har vi satt alla grönsaker och i växthuset är det också fullt. Så nu kan man gå med händerna i byxfickorna om man vill. Nej, det var bara ett skämt det där, för det finns alltid något att göra i trädgård och på tomten. Inte minst gräsklippning. Men nu har vi bestämt oss för att skaffa en robotgräsklippare. Åkgräsklipparen är ålderstigen och brukar gå sönder ett par gånger per säsong, så nu får det vara nog. I fågelvärlden är det full huggning för de stackars pilfinkarna, som just pilar kring i trädgården efter skaffning till de ständigt hungriga ungarna. Finkarna har bon på flera ställen har jag sett. Ett par huserar under taket till logen, ett annat har lagt rabarber på en holk. Skatorna har sitt bo i den omfångsrika pilen, i närheten av bastun, där man hör dem väsnas på skators vis. Ja, det är ett liv och ett kiv, som salig Strindberg uttryckte det.