krille tvärvigg

Uppdrag gransknings skildring av Västerviks kommuns agerande vid försäljningen av Slottsholmen visar åter hur naivt en kommun kan bete sig i jakten på att profilera sig. Kommunen blir så jättelycklig då bygdens son Björn Ulveus vill engagera sig i Slottsholmens förvandling, att man frångår det avtal som man först var överens om och där bostäder ej fick byggas på området enligt detaljplanen. Sedan ändrar man sig, vilket högeligen förvånar nuvarande kommunalråd sossen Kronståhl, som inte kan begripa hur det gick till. Drivande i sammanhanget är förra kommunalrådet Hjalmarsson, som är kompis med Björn Ulveus, som får köpa tomten till vrakpris. Kommunen å sin sida bygger en ny bro för flera miljoner och ombesörjer rivningen av den gamla restaurangbyggnaden allt i sin iver att tillfredsställa Ulveus. Enligt de ursprungliga planerna ville kommunen ha en samlingspunkt med hotell och event, både till kommuninvånarnas och turisternas fromma. Men nu ändrar Ulveus på förutsättningarna genom att besluta sig för att bygga hutlöst dyra bostäder istället påhejad av ett riskkapitalbolag, som naturligtvis inser vilket kalasläge det handlar om. Nu sitter kommunen där med skägget i brevlådan och ska förklara hur den här affären gick till inför ilskna ortsbor och andra. I min egen hemstad, fast Västervik är faktiskt min tidigare hemstad, fast det är flera år sedan, pågår samma cirkus med skattebetalarnas pengar. Här har en tidigare moderat blivit företagare, eller entreprenör som det så vackert heter numera, etablerat ett köpcentrum i stadens utkant. Den demokratiska process som lett fram till det beslutet skulle nog behöva synas i sömmarna, för här finns mycket konstigheter. Kravet på området var att någon detaljhandel ej fick etableras, men ser man till hur detaljplaner kan ändras i fallet Västervik, så är det beslutet nog inte hugget i sten. Jag vet inte hur mycket pengar kommunen varit med om att lägga ner på områdets iordningställande, men det är säkerligen inga småsummor. För att komma till området krävs att man har tillgång till bil, vilket naturligtvis inte är så lyckat ur miljösynpunkt, men miljön väger lätt i förhållande till de arbetstillfällen man tror sig få. För samtidigt så utarmas ju stadskärnan och arbeten försvinner därifrån. Trafiksituationen i området har också varit kaotisk. Men så bråttom har man haft att komma igång att man inte närmare tänkt på saken. Nej, bara man kan skapa arbetstillfällen eller locka turister så är kommunledningarna nöjda. Alla vill profilera sig och ligga i framkant, kosta vad det kosta vill.