krille tvärvigg

Idag firade vi min mors 97-årsdag på äldreboendet. Hon kan verkligen se tillbaka på ett långt liv, som inte alltid varit så lätt. Född 1921 i Skaftet, kom till Blankaholm som 17-åring, träffade min far. Under kriget jobbade hon på sjukhuset i Västervik som vårdbiträde. Gifte sig 1944, födde undertecknad året därpå, 4 år senare min bror. Vi bodde på ett ställe som hette Glasbacken, eftersom bostäderna var från en kort period då ett glasbruk var verksamt på 1920-talet. 1954 flyttade vi till sågverkssamhället Blankaholm, året därpå tog min mor över skötseln av badhuset. I början av 1960-talet blev min far föreståndare i Konsum och vi fick en tjänstebostad ovanför affären. 1963 dör mammas mor, 77 år gammal och fem år senare omkommer min bror i en meningslös bilolycka. Ungefär samtidigt bildar jag familj och försvinner från föräldrahemmet. Efter mormors död fick min mor ta hand om morfar. Han brukade äta middag hos oss. 1974 blir morfar dålig och min mor får ta hem honom till sig och sköta om honom. Då mamma, utarbetad reser på en veckas semester 1977, så dör morfar. 1981 flyttar far och mor in i ett radhus i Västervik. Mamma tar jobb inom äldrevården och olika städjobb. 1987 får pappa prostatacancer, som sprider sig till skelettet och han dör 1989. Efter några år träffar hon en gammal skolkamrat och de börjar umgås, men bor på var sitt håll. De har det trevligt ihop och gör resor och annat roligt tillsammans. Efter några år så dör även han och även många av mammas vänner och bekanta faller ifrån. Mamma råkar så ut för en lindrig stroke, men bibehåller tal och klarheten i huvudet. En dag ramlar hon på verandan och bryter höftkulan. En lång rehabilitering följer, men hon tar sig igenom den också. Men nu börjar det bli besvärligt med många saker. Vid vårdplanering tar jag upp behovet av äldreboende, men kommunen sätter bara in mera hemtjänst. Efter ytterligare sjukhusbesök tar jag kontakt med en handläggare i Hudiksvall och frågar mamma om hon kan tänka sig att flytta hit. Hon får plats på ett äldreboende och vi flyttar henne de nästan 60 milen från Västervik, där hon bott i över trettio år. Nu har hon bott i Hudiksvall i fyra år. Det känns bra att ha henne på nära håll och kunna pyssla om henne flera gånger i veckan.