krille tvärvigg

Fast dimman på morgonen hade svårt att lätta och låg kvar länge, så bröt till sist solen igenom och vi fick ånyo en strålande höstdag, där träd och buskar exploderade i braskande färger. Redan på morgonkvisten for jag till sjukhuset för att göra ett arbets ekg. Jag hade gruvat mig för det, undrat vad som skulle ske, men det visade sig gå bra och min kondition var inte alls så illa, som jag befarat. Jag fick heller inga känningar av hjärtat under provet. Men jag fick med mig en apparat eller dosa, som jag nu ska bära på i tre dygn, då den registrerar hjärtrytmen. Hemma igen tog vi itu med arbetet att samla ihop resterna av den stora tall, som vi fått hjälp med att ta ner. Vi ville göra det för att få fram en ek på tomten, som skymts av tallen. Det blev en hel del skräp eller vad man nu ska kalla det att ta hand om, men idag kunde vi ta det sista. Nu faller skymningen och med den kommer dimman och lägger sig i vita sjok över fälten. Korna vid bondgården går in i dimman och bara deras enstaka råmande talar om att de är där. Hösten och mörkret är här. Då jag klev upp i morse en kvart över sex var det mörkt och nu, när klockan passerat 18 är det åter mörkt. Det finns ingen återvändo, vi går mot vinter.