krille tvärvigg

Nu tycks nästan alla politiker besatta av kaklet. Dunk, dunk låter det, när man lyssnar till dem. Nu senast i Ekot hörde jag Muf:s ordförande orera om det där kaklet. Även han ville in i det och försökte nu få moderpartiet att göra slag i saken, så man dundrade in i kaklet. För några dagar sedan ville moderatledaren också in i kaklet. Förstår de inte hur ont det gör att slå pannan i kaklet. Kakel är ett hårt material. Termen eller begreppet härrör förstås från simningen, där det har relevans, eftersom den som vill vinna måste slå näven först i kaklet. Sen flyttade termen över till fotbollen, då Tommy Söderberg efter matchen mot Turkiet 2002, tror jag det var, sa att vi kämpade ända in i kaklet, då Anders Andersson sköt Sveriges segermål i slutsekunderna. Nu har uttrycket spillt över till politikens område. Där vill nu så gott som alla kämpa ända in i kaklet för sin åsikt. Och därför ser det ut som det gör i politiken. Alla slår huvudet blodiga i sin iver att få igenom sin politik, ingen lyssnar på den andre. Här tycks också ha skett en liten betydelseförskjutning från ända in i kaklet är lika med segra till kämpa ända in i kaklet är lika med kämpa till sista blodsdroppen. Fast målet är fortsatt att vinna. Men vi vet ju att alla inte kan vinna, någon eller några måste ge med sig. Frågan är bara vem.