krille tvärvigg

Idag föll en av de gamla tallarna på tomten. Ja, inte själv, utan med hjälp av en skicklig trädfällare, som vigt som en apa tog sig upp i tallen och sågade av hotande grenar. Jag och min fru var inte helt säkra på att tallen inte skulle nå vårt hus och kunna skada det, men vår arborist var säker på sin sak och det visade sig att han räknat rätt. Tallen föll majestätiskt och missade huset med så där 5 meter. Tallen visade sig vara mellan 65 till 70 år, vad vi kunde utröna av årsringarna. Anledningen till att vi tog ner den var att den stått och skymt en ek, som vi ville ha fram i ljuset. Nu får eken en mer värdig plats på tomten. Fast inte är den som mina småländska ekar och den ger aldrig några ollon. Men så befinner vi oss också i växtzon 5. Eken är trots allt en påminnelse om de väldiga ekar som fanns i min barndom. Till exempel den jättelika ek som fanns utanför huset, där morfar och mormor bodde, innan de flyttade till pensionärshemmet. Nu är som sagt en av tallarna borta, men det finns en riktig bjässe kvar, som egentligen består av två tallar som vuxit samman. Jag frågade vår exekutör, mest på skoj, om han kunde tänka sig att ta ner den, men då svarade han att det vore ett riktigt äventyr. Så den får stå kvar tills någon storm knäcker den. Om nu ens en storm rår på den.