krille tvärvigg

Efter en vecka med sol och värme i Kroatien, Makarska, är vi åter i Sverige med hård blåst och kalla nordvästvindar. I politiken är det också snålblåst. Om man i en vecka varit frikopplad från allt vad politik heter, så blir man strax påmind om hur det står till, där ingen vill ta den andre och alla dörrar verkar låsta. Igår avgjordes talmansvalet och det blev det förväntade sedan SD valt sida och stött den moderate kandidaten. Sedan blev det bakslag för SD, då andre vice talman skulle väljas och Björn Söder ratades till förmån för vänsterpartiets kandidat. En surmulen Åkesson tyckte det var svagt av moderaterna att inte ge tillbaka och ge Söder sin röst. Han förstod inte hur man kunde välja en kommunist framför den "hederlige" Björn Söder, som älskar sillmackor framför kebab. Idag står vi inför statsministervalet och vi vet också hur det kommer att gå. Åntligen kan man gemensamt fälla Stefan Löfvén, det har man i alla fall kunnat enas om inom borgerligheten. Men vad händer sen? Ska liberaler och centerpartister ta stöd av SD för att få igenom en alliansregering, vilket man sagt sig inte ska hända, med Björklunds ord. Om man viker sig och går med på det lär man få en ordentlig svekdebatt. Hur knuten i regeringsfrågan ska lösas blir en delikat uppgift för den nye talmannen, som verkligen kommer att sättas på prov. Men han verkade ju hoppfull då han intervjuades igår. Kanske har han något kort i rockärmen. Nu har delar av näringslivet också blandat sig i regeringsbildningen och uttalat sig för att SD borde accepteras. Man ska inte ha beröringsskräck gentemot SD. Däremot har man beröringsskräck vad gäller vänsterpartiet, som man tycker har fått alldeles för stort inflytande i svensk politik. Ja, man tycker sig höra ekon från 30-talet, då borgerligheten och näringslivet föredrog Hitler framför en vänsterpolitik. Sådan herre, sådan hund, skulle man kanske kunna säga.