krille tvärvigg

Vi som på sin höjd brukar gå på bio en eller kanske två gånger per år slog nu på stort och gick två kvällar i rad. På Saga-biografen i stan såg vi först Unga Astrid, om en ung och rebellisk Astrid Lindgren och dagen därpå var vi på Bio Kontrast och såg filmen om Utöya. Två filmer som griper tag i åskådaren på olika vis. Unga Astrid drabbar en genom den unga flickans kamp för sitt barn, som hon tvingas lämna ifrån sig till en surrogatmamma i Danmark. Och hur hon då surrogatmamman blir allvarligt sjuk måste ta hand om och vinna förtroendet från Lasseman. Det är rörande och gripande på samma gång. Filmen skildrar också kyrkans tunga grepp över människorna, där syndastraffet och skamkänslan var viktiga komponenter. Mot detta revolterar den unga Astrid på ett humoristiskt vis, för att sedan själv råka ut för dess bannbulla. Hon tvingas lämna orten, men hon är stark, hon skaffar sig en utbildning och ett jobb och kan försörja sig själv, utan att bli beroende av en man, vilket då var mycket vanligt. Utmärkt film sa reklamen och det är bara att hålla med. Utöya drabbar en på ett annat sätt. Den är skoningslös, i 72 minuter sitter man som fastfrusen i biofåtöljen, medan de fruktansvärda skottsalvorna avlossas och ungdomarna springer för sina liv. Det är närmast outhärdligt. Det finns de som ifrågasatt lämpligheten att visa den här filmen så snart efter händelserna på Utöya, men jag tycker det är bra att den visas och visar oss vad som kan ske om personer som Breivik skulle få makten i våra samhällen. Vilken trång och intolerant världsbild personer som han är influerad av. Och själv har han ju inte visat någon ånger, utan sagt att han skulle göra om det. Det är svårt att förstå hur en sådan människa är funtad i huvudet, men efter förintelsen borde man ju inte vara det. Vad som kan tyckas underligt för en som inte bor i Norge är hur arbeiderpartiet kunde förlora makten efter det som hände på Utöya och norrmännen istället röstade fram högern och ett främlingsfientligt parti till makten. Ja, det var i varje fall två biokvällar som fick oss att tänka efter.