krille tvärvigg

I en tid av oro och sociala konflikter och stora spänningar i samhället så kan antisemitismen och nationalismen fungera som avledare. Antisemitismen kan utse en syndabock, som blir en enkel förklaring till de spänningar som finns i samhället. Exempel går att hämta från sekelskiftet 1900. I sin bok Det stolta tornet av Barbara Tuchman beskriver hon hur Dreyfuss-processen i Frankrike kom att bli en vattendelare, hur samhället klövs i två lika oförenliga och bittra motståndare. Dreyfuss som var en judisk officer anklagades för att ha spionerat för fienden Tysklands räkning och åtalades och dömdes till livstids straffarbete. Domen var ett justitiemord, ty Dreyfuss var oskyldig, men för att skydda arméns ära, så fick han skulden. Alla försök att rentvå honom slogs tillbaka med falska dokument och andra olagligheter. Dreyfuss och judarna blev en måltavla för den oro som fanns i samhället och som egentligen berodde på industrialiseringens konsekvenser, urbaniseringen, socialismens och arbetarrörelsens framträdande, imperialismen och pengarnas inflytande, aristokratins tillbakagång och så vidare. I USA kom nationalismen känslorna att svalla och landet gav sig in i imperialistiska äventyr, annekterade Filippinerna och Hawaii bland annat. I Filippinerna fick man utkämpa sitt första krig mot en gerilla, vilken påminner om det senare så kostsamma Vietnam-kriget. Antisemitismen och nationalismen bidrog sålunda till att störta dessa länder i fördärvet och ledde fram till första världskriget. Nu lever vi ju åter i en tid av oro och social spänning, mycket har förändrats i våra samhällen genom digitalisering och flyktingkriser. Människor söker åter enkla lösningar och åter har nationalism och antisemitism blivit i ropet. Men tidigare erfarenheter har visat att de inte är några lösningar, de bidrar bara till hat och oförsonlighet och i förlängningen till krig.