Ett parti som alla andra

Ett parti som alla andra, som finns i riksdagen och i olika utskott och som därför inte kan behandlas på något annat sätt än andra partier. Så löd Ebba Busch Thors omsvängning i synen på Sverigedemokraterna. Samma tongångar har framförts från vissa delar av moderaterna. Och nyligen torgförde partiledarkandidaten till posten som partiledare i liberalerna Nyamko Sabuna ett liknande argument. Man frågar sig om de är naiva eller okunniga i fråga om SD, eller om det är ett led i maktspelet om att vinna regeringstaburetter. För plötsligt ser man SD som vilket annat parti som helst. Men är SD ett sådant parti? Dess ursprung, som påtalats åtskilliga gånger och som man försöker förneka varje gång, är att partiet har sina rötter i vit maktmiljö och nynazism. Visserligen har man gjort upp med de yttre attributen, men i själ och hjärta finns ändå mycket kvar av de åsikter som fanns då. Se till exempel vad partisekreteraren Rickhard Jomshof svarade Jens Liljestrand, då denne frågade om det var ett problem att det fanns en judisk minoritet i Sverige. Nej, sa Jomshof. "Jag har aldrig sett det som ett problem, då den judiska gruppen är så liten". Men om den varit större då hade den varit ett problem. Jomshof tillade "Om det bara varit 20 000 muslimer här hade jag antagligen inte tyckt det vara ett problem heller". Ja, vad anser KD och likasinnade om den här inställningen. Köper ni den eller håller ni med om den? Björn Söder, en annan potentat inom SD uttryckte sig ungefär på samma sätt, då han yttrade att "judar kan vara svenska medborgare, även om de inte tillhör den svenska nationen". Är det också något som KD håller med om? Och vem är det som skall avgöra vilka som tillhör den svenska nationen? Är det SD? I Tyskland på 30-talet var det nazisterna som avgjorde vilka som tillhörde nationen. I SD:s principprogram (s.34) kan man läsa följande: "En nedärvd essens kan inte undertryckas eller skiftas, man är präglad av sin kulturella miljö" Det vill säga: en gång jude eller muslim, alltid jude eller muslim. Sverige i SD:s tappning framställs som drabbat av en katastrof eller systemkollaps på grund av invandringen, som något ödesmättat. För partiideologen Mattias Karlsson är det en kamp på liv och död, så här skriver han: "Vår tids stora politiska konflikter står mellan värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler". Kosmopolit är ett kodord som använts om judar. Som om detta inte vore nog, så har SD i motioner angripit den fria och frivilliga folkbildningen, som man ser som ett hot genom dess betoning på mångfald och mångkultur. Sådant ska inte ha några skattepengar. Vid partiets landsdagar fanns det flera motionärer som krävde nerläggning av public service. Nu var inte partiledningen med på detta denna gång, men kanske nästa. SD införde ju nolltolerans mot rasism för ett antal år sedan och har också uteslutit en rad personer, men inte på grund av deras åsikter, utan på att de misskött sig eller skapat skandaler. De har inte varit tillräckligt smarta för att passa in i SD:s påklistrade anständighetslinje. Att SD skulle vara ett parti som alla andra är alltså långt ifrån sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0