krille tvärvigg

Långfredag, en dag att minnas den korsfäste eller kanske istället alla pinade människor i världen, i flyktingläger och annorstädes. Världen är en jämmerdal nu som då och frågan är om den någonsin kommer att bli något annat. Långfredag nu för tiden är ju inte som den var i min barndom. Då stod allt stilla i sågverkssamhället. Visslan kallade inte på arbetarna och affären var stängd. Eftersom ingen kyrka fanns i samhället, så märktes inte det kristna livet av, utan allt gick sin gilla gång, utom hetsen i vardagen. Ingen buss kom för att ta passagerare till staden, ingen post och knappt någon rörelse i samhället. De enda som rörde sig på torget var de finklädda arbetarna, som skulle äta på mojsen. Så såg en långfredag ut på 1950-talet i ett avsides samhälle i Småland. Men på 1970-talet började saker hända, affärer var öppna även på långfredagen, det började ordnas dans och mycket annat. Få brydde sig om den korsfäste.