krille tvärvigg

Jan Myrdal tillhörde mina favoritförfattare på 1960- och 70-talet. Jag slukade hans krönikor i Aftonbladet och hans skriftställningar. Myrdal var en av vänsterns stora ikoner. Intresset mattades dock med tiden och jag hade svårt att förstå en del av hans ställningstaganden, bland annat om Kampuchea. Men sen kom hans böcker om barndoms- och ungdomstiden och jag hittade tillbaka till honom. Hans arbetskapacitet och produktion är ju enorm och beundransvärd, men han är lika hatad som älskad. Nu blir han snart 92 år, men hans skrivande är obrutet. I dagarna utkommer Ett andra anstånd, som jag läst med intresse. Titeln syftar på att sedan han överlevt en livshotande blodförgiftning fått en andra chans i livet. Det första anståndet fick han efter en hjärtinfarkt 1988. I Ett andra anstånd företar han en skoningslös uppgörelse med sitt liv, skär ända in i kvikken, som han säger. Det är en mycket personcentrerad uppgörelse om honom själv och kvinnorna i hans liv. Det första giftermålet med Nadja Wiking, den stora passionen med Maj och så vad han kallar det stora livet med Gun Kessle. Den senare, som han levde med i femtio långa arbetsår skulle han ha velat skriva mera om, men förmår inte, på grund av deras nära relation. Han skriver dock en del, att hon härstammade från Tornedalen, dit Jan dock aldrig fick följa med. Hon var turberkulös, hade bara 30 procents lungkapacitet, och åkte ut och in på sanatorierna. Trots detta uträttade hon oerhört mycket och blev Jans arbets- och kärlekskompis. Livet fram till Gun Kessle var ett moras med kvinnor till höger och vänster, kommunistiskt arbete och otaliga refuser i författandet. Han ser nu kvinnorna inte bara som kön, utan ger dem ett intellektuellt erkännande, framhåller deras duglighet. Föräldrarna kommer också med en smula och Jan erkänner nu att de varit betydelsefulla som forskare, även om han fortfarande tar avstånd från dem som personer. Åldrandet finner han vidrigt, berättar om artros och orörlighet, nedsatt hörsel och gula fläcken med mera. Han ger inte mycket för att bli gammal, det är ovärdigt och synen på de gamla i Sverige är motbjudande. Jan Myrdal valde livsriktning 1956, då han avslutade sin relation med Maj och gifte sig med Gun Kessle. Nu funderar han om han valde rätt, skulle han ha kunnat göra ett annat val. Levt med Maj, tagit ett vanligt kneg och skrivit vid sidan om. Men i själva verket var det nog inte något alternativ, Myrdals väg var skrivandet, resorna och det stora livet.