krille tvärvigg

En gång var liberalerna eller folkpartiet som man då hette ett betydande parti. Bertil Ohlin kunde till och med utmana Tage Erlander om regeringsmakten. Sedan kom en nedgång med Gunnar Helén och Ola Ullsten, även om Ullsten en kort tid fick bilda regering. På 1980-talet kom svärmorsdrömmen Bengt Westerberg som fick opinionssiffrorna att stiga igen. Han var en uttalad socialliberal till skillnad från de som omhuldade marknaden. För liberalerna har individen alltid varit viktig, man har trott på individens förmåga att lyckas i samhället och inte riktigt sett de begränsningar som socialt arv och klass sätter för människors förmåga att nå framgång. Nu är partiets läge i opinionen katastrofalt. I den senaste mätningen har partiet 2,7 procent och skulle hamna utanför riksdagen om det vore val. Samtidigt kom beskedet från Jan Björklund att han avgår som partiledare till hösten. Det har fått media att i två dagar tröska hans avgång och spekulera om efterträdare och om hans avgång kommer att betyda att januariöverenskommelsen spricker. Jan Björklunds tid som partiledare har inte varit lätt, han har inte kunnat lyfta partiet. Tvärtom har det gått bakåt. Liberalismen är idag en ideologi under attack från höger. Men orsaken till tillbakagången är nyliberalismens misslyckande och i dess spår så har de extrema riktningarna på högerkanten vaknat till liv. Björklund måste dock få kredit för att han insett faran högerut och därför under vånda gått med på att samarbeta med sossarna och miljöpartiet. Som politiker har han inte haft särskilt stor framgång med sina åtaganden. Framför allt är det väl som skolpolitiker vi kommer att minnas honom. Här gick han till hårt angrepp mot vad han kallade flumskolan och ville återinföra betyg och katederundervisning. Han framhöll ofta och gärna disciplin och ordning och reda. Trots detta så gick resultaten i den svenska skolan bakåt. Försvaret var en annan hjärtefråga för den forne reservmajoren och här handlade det om att försvaret måste få mera pengar och att ett medlemskap i Nato var eftersträvansvärt. Han yttrade sig gärna länge och väl om marginalskatter och ville få bort värnskatten, vilket han till slut lyckades med i överenskommelsen med sossarna. EU har varit en annan viktig fråga för Björklund och då har det handlat om frihandel och marknad. I klimatfrågan har han utmärkt sig genom att han velat satsa på kärnkraft, medan de flesta andra varit för de förnybara energislagen. Frågan är nu om hans avgång också innebär dödsstöten för det liberala partiet i svensk historia.