krille tvärvigg

För några år sedan stod en statsminister upp och tyckte att vi gott kunde jobba tills vi var 70 år. Nu tycks politikerna i pensionsgruppen ha tagit fasta på det uttalandet, för nu föreslår de att vi ska höja pensionsåldern till 67 år och att pensionen inte ska kunna tas ut förrän man är 64 år. För alla dem som har tunga och stressiga jobb är det här inga goda nyheter. Det märkliga är att man kunnat komma överens om detta, utan att först utreda frågor om arbetsmiljö och arbetstider. Alla jobb är ju inte likvärdiga, att jobba på ett kontor framför en dataskärm är kanske fysiskt inte lika ansträngande som ett jobb inom till exempel vård och industri. Och ser vi till arbetstiden, så har den inte förändrats sedan 100 år tillbaka, då 8 timmar blev det vanliga. Produktiviteten har samtidigt under dessa 100 år ökat enormt, liksom rikedomen i samhället. Men arbetstiden får fortsätta att vara densamma eller man tullar till och med på den, gör den mera flexibel, så att det inte är ovanligt att man kan få jobba 13 timmar i sträck inom vissa vårdyrken. Men man ska egentligen inte förvåna sig över att det är pensionsgruppen som tagit det här beslutet i lönndom, precis som man gjorde då det nya pensionssystemet infördes på 1990-talet efter en av de värsta ekonomiska kriserna i vårt land. Det var ett system som förutom att det var underfinansierat från början, bestämde sig för att införa det eländiga premiepensionssystemet, där mäklare kan sitta och leka med våra pengar och vi själva får ta ansvaret för om vi valt fonder som går dåligt. Och politikerna har lämnat över det hela till pensionsgruppen och automatiken i systemet. Ja, nu kommer man med ett nytt piggt förslag, som sannolikt kommer att visa sig vara lika dåligt för landets medborgare.