Strändernas svall

Efter att ha läst Homeros Odyssén tog jag fram Strändernas svall av Eyvind Johnson ur bokhyllan. En bok jag köpte på Hultgrens bokhandel i Västervik 1964; bevare mig väl vad tiden har gått. Det är en pocket i Delfinupplagan. Eyvind Johnson hade jag lärt känna efter att ha läst romanen om Olof, en självbiografisk skildring av författarens uppväxt och ungdom och mötet med vuxenvärlden. Strändernas svall skrevs i slutet av andra världskriget och hade undertiteln en roman om det närvarande. I både Odyssén och i Strändernas svall möter vi en man på väg hem från ett tioårigt krig, i Troja. Han sinkas på vägen av flera äventyr innan han når sin hemö Ithaka. Eyvind Johnson följer ganska troget i Homeros fotspår, men han omdiktar givetvis historien efter sin fason. Genom att jag nu läste Odyssén först och Strändernas svall efteråt, så fick jag en bättre förståelse för den senare än då jag läste den för över femtio år sedan. Boken har ju fått förnyad aktualitet genom den tid vi nu upplever med ökad högerextremism, antisemitism och hat. Krafter som den gången på 1930-talet ledde till ett fasansfullt krig. Frågan är om vi är på väg mot något liknande den här gången. Eyvind Johnson funderar mycket i Strändernas svall över krigets orsaker och om det finns någon möjlighet att undvika det. Han vacklar i sin inställning, är ibland hoppfull för att i nästa ögonblick tvivla. Ett annat viktigt motiv i boken är hemlängtan, kanske mer uttalat i Odyssén än hos Eyvind Johnson, där hjälten är mer kluven inför vad hemkomsten ska betyda, är det ännu ett krig, ett inbördeskrig med friareskarorna som uppvaktat den troget väntande hustrun Penelope. Hos Eyvind Johnson är friareskaran eller framstegspartiet som det också kallas inte bara ute efter Penelope, utan man har ekonomiska motiv för sin uppvaktning, vilket inte är lika tydligt i Odyssén. Man vill genom sitt våldgästande, som för resten symboliskt kan uppfattas som en nazistisk ockupation, ruinera huset och få Penelope att gifta sig med en av dem för att de på så sätt ska komma åt rikedomarna. Till sist bör påpekas att det är en språklig njutning att läsa både Odyssén och Strändernas svall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0