krille tvärvigg

Nu då tillbakablickarna på år 2018 sänds i TV och i olika media om de stora händelserna som ägt rum i världen och i vårt land fick jag idén att försöka skriva lite om mitt eget 2018, även om det kanske inte kan intressera flera än mig själv. Men det kan vara roligt att göra en summering av året. Även det lilla livet ska väl få en chans, som någon säger i Fanny och Alexander. Året började inte bra, då min hustru klev på skosnörena utanför bron och damp i backen och fick axeln ur led. Då axeln kommit på plats igen och börjat läka råkade hon ut för ett nytt bakslag. På väg in på gården med bilen blev hon påkörd bakifrån av en av de fartdårar som aldrig kan hålla sig till fartbegränsningen på 50 kilometer förbi vårt hus. Dessbättre klarade sig frun fysiskt från smällen, men fick förstås en mindre chock. Bilen blev rejält tillknycklad och på verkstan var man först osäker om den skulle gå att reparera. I nästan två månader körde vi omkring i en liten hyrbil, innan vi fick tillbaka vår bil. Mina barn kallar mig bokmal och något ligger det väl i det. Jag har alltid älskat att läsa böcker och stiga in i olika världar. De senaste åren har det kanske blivit mera fackböcker, gärna åt det historiska hållet. När jag kollar i min läsdagbok ser jag att jag läst cirka 30 titlar i år. Jag tog mig äntligen tid att läsa Lasse Bergs böcker om Kalahari, en fascinerande läsning om människans härkomst och utveckling. Lasse Berg tillhör ju dem som är optimistisk angående människans framtid. Han menar att vi bär på erfarenheter av samarbete och solidaritet och att det i långa loppet ska vara mera vägvinnande än den egoistiska människan. Precis lika optimistisk om vår framtid är Göran Greider i boken Den solidariska genen, där han tror att denna gen ska vara överlägsen den egoistiska. Om man ser på utvecklingen i världen de senaste åren är det väl inte mycket som talar för något dylikt. Trump i USA och Bolsonaro i Brasilien är två avskräckande exempel i motsatt riktning mot solidaritet och samarbete. Och även i Europa breder nationalism och rasism ut sig, liksom i vårt eget land. Men kanske kommer det en backlash. Den gamle historikern E H Carr skriver i sin Om historia hur en högervridning kan följas av en åt vänster nästan som en lag. Vi får hoppas att han har rätt i det. Under året blev det också en resa. Återigen gick den till Kroatien, där vi var för fyra år sedan. Den gången vistades vi en vecka på Brac, denna gång blev det en vecka i Makarska. Vi, det var jag och min hustru samt en av våra döttrar med familj samt vår son. Vi hyrde ett hus, där var och en hade var sin lägenhet. Huset var högt beläget uppe i bergen med vidunderlig utsikt över staden och Adriatiska havet. Vi hade självhushåll och ägnade oss åt bad i husets pool samt i havet. Fast det var i mitten av september så var det drygt 30 grader på dagarna och sol. Kvällarna var ljumma och sköna och vi försökte äta utomhus nästan varje kväll. Det var en vilsam och vitaminbejakande ledighet som vi hade nytta av långt in på hösten. Något att också minnas under året var att jag och hustrun firade guldbröllop i slutet av augusti. I ett hus, där vi nu bott 19 år. Så länge har vi aldrig bott någon annanstans. Men det gamla huset, som är mer än 100 år gammalt fick också en nödvändig upprustning under året, då vi installerade en ny elcentral och bytte ut gamla ledningar. Ja, det här var några händelser i mitt eller kanske snarare mitt och min hustrus liv 2018.