krille tvärvigg

Det nya året meddelade sig medelst hårda vindar, precis som om det ville tala om att ni ska inte tro att det blir lätt i år heller. Ja, vindarna uppmätte närmast stormstyrka i byarna och det lät som ett tåg rusade förbi huset. Jag satt dock i godan ro i läsfåtöljen och ägnade mig åt Kallifatides senaste roman Slaget om Troja, som jag hållit på med under mellandagarna. Men i romanen rasar också en storm, krigets storm, där akajer eller greker slåss mot trojaner och andra förbundna. Att Kallifatides valt Homeros gamla dikt Iliaden för omdiktning kanske har att göra med de förfärliga krigen i Syrien och Jemen. Men också att Kallifatides varit fascinerad av berättelsen alltsedan gymnasieåren. I boken låter Kallifatides lärarinnan i byn läsa ur Iliaden för barnen i en grotta, där man sökt skydd för det krig som då pågick där utanför, nämligen andra världskriget. Byn var ockuperad av tyskarna, men engelsmännen bombade då och då byn. Det trojanska kriget hade sin orsak i en kvinna, den sköna Helena i Sparta, som rövades eller enleverades bort av Paris, Priamos son från Troja. Akajerna under Agamemnons ledning sökte hämnd och belägrade Troja under tio långa år. Kallifatides ser Homeros dikt som en antikrigsdikt och man är böjd att hålla med. Hjältarna går under och krigsskildringarna är brutala och Homeros tycks inte ta ställning för någondera sidan, utan fördelar skulden lika mellan folken. Kallifatides har i stort sett röjt undan gudarnas inblandning i slaget och ser det mera ur mänsklig synvinkel. Som en biberättelse finns den unge pojkens kärlek till lärarinnan, men också vänskapen mellan pojken och flickan i byn. Den vänskapen är mycket fint skildrad. Kallifatides är förvisso en stor humanist och en god berättare.