krille tvärvigg

Läser Rosa Luxemburgs flammande artiklar i Rote Fahne veckorna innan hon mördades av soldatesken. I dessa ger hon sig i kast med revolutionen som pågår runt omkring henne. Hon är både entusiastisk över massornas hjältemod och kritisk mot ledarna av revolutionen. Hon pekar på de illusioner som flera av ledarna har för Nationalförsamlingen och över den tvekan och de halvheter som utmärker ledarskapet. Framför allt är hon förutseende, då hon ser vad som är det största hindret för att nå framgång, nämligen Ebert-Scheidemann-regeringen. Hon skriver: Grundfelet i revolutionens vidareutveckling var att i spetsen för en revolutionär regering sätta sådana människor, som ända in i sista minuten gjorde allt som stod i deras makt för att förhindra revolutionens utbrott, och som efter dess utbrott ställde sig i spetsen med den tydliga avsikten att vid första bästa tillfälle kväsa revolutionen. Detta skrev hon, utan att då känna till att Ebert, socialdemokraten, gått in i ett hemligt avtal med general Groener, där denne lovade att ställa sina styrkor till förfogande om regeringen lovade att slå ner upproret, skapa ett fungerande nationellt parlament och få slut på arbetarnas egna maktorgan arbetar- och soldatråden. Och det gick Ebert med på. Det var SPD:s andra svek mot de massor som ville ha ett annat samhälle. Det första begick man 1914, då man röstade för krigskrediter, trots att man i sitt partiprogram var för freden och mot kriget. Den 14 januari, fem dagar innan hon mördas, skriver hon sin sista artikel, I Berlin råder det ordning, och nu har kontrarevolutionen segrat och hon gör bokslut för revolutionen. Den slutsats hon kommer fram till är att folkmassorna, deras offensiva uppträdande och beslutsamhet inte kan lastas för nederlaget, medan däremot ledarnas halvhjärtenhet och obeslutsamhet har stor skuld till det skedda. Men hon är ändå hoppfull för framtiden, av nederlagen kan man lära och ur massorna kommer nya ledare fram som kan leda proletariatet till seger. Fem dagar senare klubbas hon ihjäl och skjuts och blodhundarna slänger sedan hennes kropp i en kanal. Så behandlar det borgerliga samhället sina motståndare, då kampen om ett nytt samhälle sätts på sin spets.