krille tvärvigg

Har varit på resande fot några dagar, närmare bestämt till vägs ände. Jovisst, så kallar ortsborna sin plats vid Ramundberget. Och den äger giltighet, eftersom allmän väg slutar här. Några mil bort finns norska gränsen, men vill du dit så får du gå. Enligt mina sagesmän, min äldsta dotter och svärson som varit här både vinter och sommar i ett par år, så har mycket hänt på platsen. Man satsar för att locka hit turister, kanske framför allt barnfamiljer. Nu finns här möjlighet att åka cykel down hill och vandringsleder i parti och minut. En av dessa gick vi en het dag, så svetten lackade. Vårt mål var Stora Mittåkläppen. Det var en knegig tur med flera stopp och till sista sa det verkligen stopp, vi fick ge upp 200 meter innan vi nådde toppen på 1 220 meters höjd. Fast min dotter och barnbarnet Elliot gav inte tappt, utan lyckades ta sig upp på toppen, där en hel hjord renar höll till för att undkomma hettan. Det fanns en snöfläck kvar, som renarna använde som någon slags rutschkana. För då och då rusade ett par renar i hög fart genom snön, om det var för att svalka hovarna. Jag, hustrun, svärsonen och hunden Ture, labradoodlen, satt i godan ro i sluttningen och iakttog människorna som kånkade uppför berget. Kaffet och mackorna smakade utmärkt tillsammans med den gudomliga utsikten, jo sämre kunde man ha det. På nervägen kändes benen av och började skaka i nerförsluten. Förvisso är man inte lika rask längre. Då vi nådde utgångspunkten, som var en gammal fäbodvall, så lät vi oss väl smaka av våfflor med hjortronsylt och grädde och kokkaffe. Dagen därpå blev det gondolfärd, dock inte i Venedig, utan uppför ett berg i Funäsdalen. På dess topp låg nämligen en tämligen nyanlagd sameby som intresserade oss. Sanningen att säga var det ingen levande sameby, utan en skapad dylik med lite tillrättalagd info för turistfolket, som skulle ge oss en känsla för samelivet. Vi knallade runt och läste på olika skyltar om samernas åtta årstider och så provade vi på att kasta lasso. Det gick så där. Något renskötarämne var jag i alla fall inte. Det blev också en renklämma med kokkaffe innan nedfärd. Ja, det blev två innehållsrika dagar vid vägs ände.